REPORTAGE: IndieCollect och eldsjälen Sandra Schulberg

REPORTAGE: IndieCollect och eldsjälen Sandra Schulberg

Vem räddar indiefilmen?

Text & foto: Kent Moorhead

Nu räddas – i sista minuten – många amerikanska independentfilmer från förgängelse. Det är alltså filmer som görs utanför de stora filmbolagen och som ibland lämnats i övergivna lagerlokaler eller i nedlagda filmlaboratorier. Bakom räddningsarbetet ligger en eldsjäl – Sandra Schulberg. Monitor träffar henne i New York.

Katastrofalt. Det är verkligen en tsunami av förstörelse, som vi ser. Så beskriver Sandra Schulberg, på IndieCollect, situationen innan de grep in. IndieCollect är en icke-vinstdrivande organisation som hon startade, för att ta sig an uppgiften att rädda vad som kunde räddas av USA:s indiefilmer.

– Det fanns fyra stora filmarkiv och bara en av dem hade fokus på indiefilm, berättar Sandra. De andra hade en hel del indiefilmer i sina samlingar, men det fanns ingen lista för allmänheten att gå till för att hitta rätt film på rätt ställe. 

Sedan var det alla filmer som inte fanns i något arkiv utan i nedlagda filmlabb, kastade eller köpta av samlare som bara var intresserade av att hitta något som kunde ge pengar. Och sedan de filmer som låg i backar under någons säng eller travade på vinden.

 – Och nu pratar vi bara om 8-, 16- eller 35-mm-filmerna, berättar hon. 

Vem ska bevara indiefilmerna? 

Situationen var alltså lik den i Sverige. Ingen institution har det övergripande ansvaret att bevara indiefilmer. 

Jag är bara en liten röst som knappast hörs. Jag kan lova att dessa digitala filmer försvinner om ingen tar tag i det.

– Jag är bara en liten röst som knappast hörs. Jag kan lova att dessa digitala filmer försvinner om ingen tar tag i det. I arkivvärlden vet de vad jag pratar om, men de känner sig hjälplösa. Den större världen av filmmakare – det har inte slagit till ännu.

De arbetar alltså med att få institutionerna att ta ett större ansvar. Men än så länge är det oftast upp till filmmakaren att själv se till att filmen inte försvinner eller förstörs. 

 – Varje filmare som vi träffar på får en föreläsning om att i fortsättningen spara sina egna filmer.

Om filmarna sparar sina alster på rätt sätt, kan det göra mycket av IndieCollects arbete onödigt i framtiden. Men nu handlar det om att rädda det som redan gjorts. Och deras arbete stannar inte vid att bevara filmer på 8-, 16- eller 35-mm-film. 

–  Nej, sedan kommer alla filmer som filmats digitalt, säger Sandra Schulberg. Filmerna har sparats på hårddiskar i stället för i LTO, av folk som inte vet att hårddisken inte kommer att överleva. Digitalfilmer ska lagras på minst två olika LTO-band. Och helst ska man göra en kopia på film. Film bevarar filmerna i minst hundra år, inget kan jämföras med det. IndieCollect rekommenderar ett filmlabb i Mexico City, för labb som verkligen kan arbeta med film växer inte på träd. 

– Vi är i samma situation nu, som stumfilmen en gång i tiden, när ljudet kommit in. Bara 20 procent av stumfilmerna överlevde, säger Sandra.

En förtvivlad labbchef

För sju år sedan fick Sandra höra att DuArt Film & Video skulle lägga ner sin framkallning av film. DuArt var det labb som majoriteten av alla indiefilmare använde.

Labben sparade filmer de hade framkallat, för de tjänade huvudsakligen sina pengar på folk som beställde kopior. Och nu var DuArts ordförande, Irwin Young, förtvivlad, för han kunde inte förmå sig att bara slänga alla filmer som lagrats hos honom. Det blev IndieCollects första stora jobb: att katalogisera och spara filmerna från DuArt. 

Det stora arbetet är att leta upp var materialet finns. Inte bara den färdiga filmen, utan bakgrundsmaterial som kan vara spritt i många händer.

Från Hollywood till indie

Sandra Schulberg kommer från en familj av filmmakare i Hollywood och själv har hon bland annat producerat en rad indiefilmer. Hennes bakgrund är Hollywood, men hon arbetar alltså för film som är gjord utanför Hollywood. 

1978 startade hon Independent Feature Project, IFP. Man stöttade filmmakare som inte hade stöd från de stora filmbolagen. De ordnade bland annat mässor där filmmakare kunde visa upp sina filmer för till exempel tv-stationer och biografkedjor. 

– Jag bedömde inte filmerna, alla fick visa upp sig. Man kan aldrig förutse vad marknaden ska tycka. En film som inte såg ut att vara kommersiell, kanske var precis vad till exempel SVT ville ha. 

Att hitta Muhammed Ali

Ett lager med filmer från ett nedlagt labb i Pittsburgh. Lådorna märkta The Fight
kan vara viktiga.
 

Schulberg lämnade IFP för många år sen. Men arbetet där ledde till ett enormt kontaktnät, som Sandra Schulberg har haft stor användning av i IndieCollect. Både för att hitta filmer och för att hitta pengar till att ta hand om dem. Båda sakerna tar mycket arbete. 

–  The Fight, som handlar om boxningsmatchen mellan Muhammed Ali och Joe Frasier, är ett exempel på hur vi måste arbeta, säger Sandra. 

Filmen gjordes av William Greaves. Han producerade ett tv-program som hette Black Journal om politik och samhälle, men han gjorde också filmer. Just den klassiska dokumentären The Fight blev en hjärtesorg för honom, eftersom distributören klippte om filmen och i hans ögon slaktade den. För att kunna återställa filmen, måste IndieCollect hitta originalnegativet. 

– Som genom ett mirakel hittade vi lådor som var märkta The Fight i ett fallfärdigt magasin. Det väckte hopp och nu ska IndieCollect undersöka det närmare. 

Och Sandra fortsätter med en lång lista av filmer, viktiga filmer som de lyckats hitta och spara. Förstafilmer av personer som fortsatte och blev berömda, som till exempel James Ivory, konstfilmer av Yoko Ono, och titlar som The Atomic Cafe och In The Soup från 1992 som vann Grand Jury Prize vid Sundance Filmfestival och som gjorde skådespelaren Steve Buscemi känd, och så vidare. 

Middag med goda råd

En av de filmer som krävde detektivarbete för att hitta var Venice: Themes and Variations. Och kring det har jag ett personligt minne. 

Lämna aldrig dina filmer hos labben. De tappar bort dem.

Det var James Ivorys första film och han berättade om den för mig när han åt middag i min lilla studiovåning i New York 1980. James Ivory var ett toppnamn under den perioden och han gav gärna råd till unga filmmakare. Så också då. 

– Jag ska ge dig ett råd, sa han. Lämna aldrig dina filmer hos labben. De tappar bort dem. De tappade bort min första film, Venice från 1957. Han var oerhört uppriven när han sa det, så hans varning stannade hos mig. (Tyvärr lyssnade jag tydligen inte tillräckligt noga, för jag tappade så småningom bort en egen film på samma sätt.) 

I alla fall återfanns hans film till slut, och Sandra Schulberg berättar att han var ”mycket nöjd”, när IndieCollect lyckats spåra upp och rädda filmen. 

En databas, en scanner, ett LTO-däck

Scannern som IndieCollect lyckades få pengar att köpa.

I dag arbetar de med sin databas, som ska göra så att folk kan hitta titlar och få veta var de olika delarna av filmen finns. De har just nu 12 000 titlar i databasen IndieCollect Index, men de ska föra in ytterligare 50 000. 

Deras andra mål är att restaurera. De har köpt in en 5K Kinetta Archival Scanner för att kopiera; det går sakta, i hög resolution. Scannern har 16-bits färgdjup. Filmens regissör och/eller fotograf kan arbeta tillsammans med IndieCollect för att komma så nära originalet som möjligt. Och ibland ser filmen betydligt bättre ut än när den gjordes, med den teknik som fanns då. 

När de väl har den återställda filmen kopieras den till LTO 7, ”som är långt ifrån perfekt, men det bästa vi har i dag”, säger hon. Den första filmen som de lagrade till LTO hette Obit, och den handlade bland annat om arkivet på The New York Times. Hon valde den att bli den första, eftersom den handlar just om arkivering.

Här förbereds negativen för skanning.

Samhällsfokus

Negativen till Cane River från DuArt, som IndieCollect nu har.

IndieCollect koncentrerar sig på filmer som är viktiga politiskt eller socialt. Och så filmer gjorda av svarta filmare. För det är fortfarande så att afroamerikanska filmare har svårt att få plats. 

– Ta bara Cain River, säger Sandra. Den gjordes 1982 av Horace Jenkins, som fick mer än en Emmy som tv-producent. Han arbetade bland annat med Sesame StreetCain River var gjord med bara afroamerikaner, och det är en fantastisk film, som handlar om ett svart samhälle i Louisiana.

Horace Jenkins dog bara två månader efter det att filmen blev klar. Filmen blev aldrig distribuerad och troddes ha försvunnit. Men IndieCollect hittade negativet i DuArts arkiv och arbetar just nu med att återställa filmen. 

– Horace Jenkins två barn är enormt lyckliga, säger Sandra Schulberg. Och vi måste tacka labbet DuArt och Irwin Young för att han inte bara slängde filmerna utan lät oss komma in och arbeta där. 

Osäker framtid

Framtiden är osäker för indiefilmen, i USA och i Sverige. Här har vi inte ens en IndieCollect. Och för IndieCollect i USA hänger verksamheten på Sandra Schulbergs förmåga att skaffa pengar. 2014 lyckades hon få 200 000 dollar från Ford Foundation för arbetet med arkivet på DuArt. Men det arbetet i sig har kostat betydligt mer än så och hon använder en stor del av sin tid till att ansöka om pengar från olika håll till verksamheten. Pengar som kan hindra indiefilmen att gå samma väg som stumfilmen en gång i tiden gjorde.

Klicka på porträttet för att komma till alla Kents artiklar

Klicka på porträttet för att komma till alla Kents artiklar

KENT MOORHEAD
Kent har arbetat på ett par hundra filmer i olika positioner och har gett kurser i filmmakande. Han skriver om teknik, men mest om hur den används.
"Jag vill förstå och berätta om processer. Hur tankarna och diskussionerna leder fram till lösningar. Jag har intervjuat många av de bästa, både i Sverige och i USA. De har öppenhjärtigt berättat om framgångar och problem."

Monitor söker nya skribenter

Monitor söker nya skribenter

BRANSCHNYHET: Camera Nordic nu officiell Zeiss Cine-återförsäljare

BRANSCHNYHET: Camera Nordic nu officiell Zeiss Cine-återförsäljare